Mina andra två diagnoser

Jag har tre stycken; ADD som jag är född med och två andra som jag, med en hel del KBT, kan arbeta bort.

De är Social fobi och Generaliserat Ångestsyndrom (GAD = generalized anxiety disorder).

Social fobi:

Ni som känner mig, vet att jag inte är rädd för människor. Ni vet att jag hellre väljer att t.ex att jobba bland människor än sittandes framför datorn helt själv hela dagarna. Så nej, det är inte det det handlar om. Det handlar om hela biten att vara social; om det sociala spelet, om jämförelser människor emellan, om att jag är expert på att tro att jag vet vad andra tänker om mig, om rädslan att synas, höras och att ta plats. Det handlar om allt där andra människor är inblandade och om en väldigt negativ syn på sig själv. Den har nog alltid funnits där, då jag var en liten flicka som helst gömde mig ”bland mammas kjolar”. Men så har den eskalerat och i dag så är den som värst. Jag tar inga exempel, för det blir för personligt.

Generaliserat ångestsyndrom:

Troligen har jag burit på ångest sedan jag började ha det jobbigt i skolan, det vill säga i årskurs fyra. Det är i alla fall min egen tes. Men mina första minnen kring den är från högstadiet och då tydde jag den som inre stress över att inte veta vad jag skulle plugga och arbeta med. Så jag for till Israel för att komma ifrån stressen, men si den hängde med mig och den har inte hjälpt mig ett dugg. Snarare stjälpt mig, eftersom den gör att jag blir orolig för minsta lilla. Den finns alltid där, alltid. Det är ett under att den inte synts utanpå mig i form av utslag och blemmor, för den är ett satyg och väldigt uttröttande att jämt parera och att leva med. Däremot, blir det alldeles för mycket på insidan så får jag en röd ”stressfläck” på ena ögonvitan. De enda gångerna jag får vila från den är när jag sover, men om jag vaknar mitt i natten och ex går på toa då går hjärnan gärna igång och med det ångesten.

Den varierar, från att vara en lätt pingpong boll till att vara ett bowlingklot och känslan av den sitter djupt inne i min mage. Hur den varierar i storlek och styrka beror på yttre omständigheter, men också endast på mina egna tankar kring något. Den får mig att tvivla, på mig själv. Jag minns inte hur det är att känna lugn och ro, hur det är att bara ibland eller periodvis vara orolig/ångestfull för att sedan lugna mig igen.

Varför jag inte har pratat om den, är för att jag lever med den. Den finns där jämt och ständigt och den är vardag och jag tänker inte på att nämna den. Dock pratade jag om den med min vän M (du som har arbetat med människor som har sk funktionshinder), det var hon som satte namnet ”ångest” på den. Det var så ljuvligt skönt att få den aha-upplevelsen och att få känna dess identitet – ja just, det är ju det jag går och drar på! En jävla ångest. Så, jag ska till att börja arbeta med den när jag väl börjat i KBT. Men jag kommer inte alltid att vilja ha bort den, för den har funnits där i minst 25 år! så den är också en del av mig och en trygghet.. Det är då själva fan.

Dessa två har jag fått på vägen, för att jag är känslig och har ADD. Man behöver naturligtvis inte få dem för att man har en bokstavskombination och för att man är känslig. Men det är egentligen inte särskilt konstigt och inte heller något ovanligt, dock blir livet inte lättare av att behöva parera och hantera dessa två också.

Du kan läsa mer om dem på Vårdguiden om du klickar på (de blåa) överskrifterna. Men  kom ihåg, att det jag skriver är utifrån mig och min personlighet. Det de skriver är utifrån vetenskapen, så allt stämmer inte alltid helt överrens.

Det kommer mer i ämnet ”diagnoser”. Jag kommer att fylla på med ‘att ha ADD’ och lite ‘hur mina nära & kära kan underlätta för mig’. Men det tar sin tid att få ner på pränt och att få ordning i.

Annonser
Det här inlägget postades i Diagnos, Hälsa. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Mina andra två diagnoser

  1. M-L skriver:

    hej du ! Här är en som hör till kategorin ”nära och kära” och bara längtar efter att få råd och tips att hjälpa dig så att livet blir gladare och mindre jobbigt. jag har väl försökt så gott jag kunnat så här långt, men det har ju varit på intuition. Något som jag upplever trots allt som nu har uppdagats för dig, är att du är mycket gladare och verkar allt ett strå (minst!) starkare i dig själv. Det är positivt. Hoppas nu att du snart får ordentlig hjälp, både psykisk och medicinsk. Bamsekram M-L

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s