Tvära Kast

Jo men hej. Jag flyttade hem i söndags. Från det tysta, ljusa, bara att öppna veranda-dörren och köra ner fötterna i gräset – huset TILL den lilla boxen på 43 kvm med grannar ovanpå, under och bredvid, utan balkong MITT i stan. Fick just bevis på det, då en polissiren gick igång. Natten mellan söndag o måndag blev det inte mycket till sömn pga den häftiga OS-avslutningen, som ”samsågs” (<—-titta, ett nytt ord!) med min vän i Tyskland via fb. Å delvis med vännen i USA (via fb) 🙂 Natten mellan måndag och tisdag blev inte lika skoj, då några av mina grannar tyckte det var helt okej att ha lite fest sådär ”alla är ju ändå lediga”. Just det, alla går ju inte upp 6.30. Å stupid!

Jag har blivit känsligare o känsligare för liv i luckan i huset och tyvärr kan jag inte sova med öronproppar. Men det är inte bara det, jag vill bo där det är lugnt utan att jag ska behöva tänka att det bara är under veckorna som jag kan vara säker på att få sova i lugn o ro. Eller ja, med vissa undantag. Obviously. Det räcker att idioterna slänger igen sina dörrar – hallå, det är trappuppgång så det ekar jävligt högt. Eller den människan som varje gång, upprepade gånger, smäller igen sin dörr bara för att låskolven är i vägen och människan inte lyckas ha igen dörren första gången. Herreguu. Men oxå, bara lyxen att kunna sätta sig ute och äta frukost o läsa sin bok (blogga, facebooka, sola) i all enkelhet utan att behöva planera allt jag vill ha med mig till gräsmattan nedanför eller den gemensamma balkongen. Å sen blir jag kissnödig 10 min senare… Det behöver inte vara en veranda, det räcker finfint med en balkong. Men jag har inte tänkt flytta. Inte förrän det skulle ske naturligt som inför studier eller arbete på annan ort eller utomlands. Det här krånglar till det. Då jag, ännu, inte vet vilket steg framåt framtiden jag ska ta. Det blir så jädra jobbigt om jag skulle komma in på skolan jag troligen kommer att söka till, men som inte ligger ens nästgårds, och i samma veva få en ny lägenhet. Som i sig kommer vara svår att få, eftersom jag inte har någon inkomst.

Hyresvärdar vill att man ska vara anställd, så de kan vara säkra på att man kan betala hyran. En del privathyresvärdar KAN låta en få hyreskontrakt ändå. Men hittills har jag bara fått tag i mina egna lägenheter via kontakter. Den jag har nu fick jag när jag pluggade, ett CSN-bidrag är inte mycket att hänga i julgranen heller. Byte skulle kanske funka, men det blir så mycket trassel med det och det kommer att tränga sig in i alla mina tankar o bara få vardagen att sega till ännu mer. Nä, jag ska kolla runt. Om jag hittar någon hyresvärd som verkar bra så ska jag kolla vad de säger om ”ej-lönetagare”. Så får jag ta nästa steg då. EN sak vet jag i alla fall, oavsett när jag flyttar så flyttar jag ifrån Södertälje. Jag tänker inte bara byta bostad här. Redan när jag flyttade hit tänkte jag inte bo kvar så länge, det var 13 år sen nu.. Det har länge varit dags för nytt, det kryper i kroppen på mig när jag tänker på hur länge till jag kommer sitta här. Men det måste sammanfogas med mig också, och det måste matcha med andra saker jag gör i livet.

Kanske inte verkar som en big deal, att bara kolla runt and hyresbostäder på annat ställe. Men det är det.. Jag skrev ju ett inlägg om att det är smärtsamt att hitta sig själv efter 35 år. Det har med det att göra. Det har med anledningen till att jag går hos psykolog och anledningen till att jag står i kö för utredning av ev ADD.

Kanske kan jag inte heller bara byta kommun, utan att behöva börja om med kontakter på AF, läkare, psykolog och kanske tom byte av kö (och köplats, ner i ordningen) till utredningen. Vilket absolut inte kan ske!

Så, ja. Från lugnet till pulsen. Bara jag satte foten innanför min dörr rasade det in saker att göra, ta tag i, fundera över, ta beslut om. Enda bra mycket bättre med att bo här, är att jag bara kan gå ner till stan för att handla. Där jag hade min lilla ”semester” var jag tvungen att planera hemvägen för att handla på, en mindre bra, butik. Ta bussen från där jag bodde till samma butik eller till Willys. Handla på Willys är bra. Ännu bättre om man har bil. Det har inte jag. Så på så vis bor jag bra. Alltid EN positiv sak. 😉

Men bortsett från grannskapet och att jag nu har kommit hem, efter fyra veckors ”semester”, så har det varit bra ändå. Ungerfär 2-3 dagar/månad vet jag att jag är mig själv (vilket jag inte orkar gå in på att förklara) och de dagarna hoppade in den här veckan. Myche trevligt! Sen har det varit mycket skratt på facebook med M & K bl a. Den kvällen jag var så sur över mina grannar (som bara lät mig sova i 4 h) bjöd framför allt M på mycket skratt. Vilket var så in nordens skönt! Trots smått oroligt inombords, så somnade jag ändå med ett leende på läpparna. Helt underbart!

Förresten, så blev jag blodigt irriterad på Facebook för några veckor sedan. Är det fortfarande, men inte i samma omfattning. Ni som har det, vet om det här med att man kan välja om man vill prenumerera på en väns ”kommentarer och gilla-markeringar”. Vilket jag tycker är helt jävla fel! Vart är integriteten någonstans? Det bör vara JAG som väljer vilka som ska kunna se vad jag gillar och kommenterar – inte någon annan. Att alla ser att jag är galen i Sherlock o Benedict Cumberbatch är en sak, men att X kan se min kommentar på Y’s status – utan att de två ens känner varann. Det är fel. Helt fel. Eller att X har skrivit något på min tidslinje och jag kommenterar det – ja, då kan DU som inte ens känner X se min kommentar. Vad fan har jag för nytta av att veta vad andra säger till människor jag inte ens känner. Å vad har du för nytta av att veta att jag är galen i Sherlock och Benedict? Eller vad jag skriver till mina vänner. Jag menar, tom foton blir ju offentliga när någons väns vän gillar det fotot så jag kan se det. Det är verkligen ILLA. Jag är inte road av det.

Nu kan de flesta välja bort sin prenumeration på andras kommentarer och gilla-markeringar, och deras val förblir. Men mina val förblir inte. De återgår alltid till utgångspunkten. Å jag blir galen. JA jag har klagat hos FB, förklarat för dem TRE gånger vad som är fel. Men utan ett endaste jävla svar, utöver det automatiska svaret man får på en gång. Hade det inte varit för Sherlock/Benedict Cumberbatch, M & K hade jag förmodligen skitit fullständigt i Facebook nu. Eftersom de hamnat lite i blåsväder pga sin övervakning av den privata chatten, KANSKE de kommer att se över allt annat som inte är integritet. Eller inte. Jag ska skriva till dem igen, med risk för att jag ”skriker” av ren frustration. Jag blir skitirriterad bara av att skriva om det här. Så det är väl bäst att jag slutar.

Men för dem som tror att jag bara facebookar om Benedict Cumberbatch för att han är så snygg, å inte för att det ger mig mer än så. Jo eller hur. Det ger mig så mycket mer än ett snyggt ansikte, vackra ögon och en läcker karl i sexig kostym. För jag har så jäkla kul med alla andra som har samma ”hobby”, dvs en otroligt ödmjuk människa med en stor passion för sitt yrke, o utan detta skulle jag inte ha fått kontakt med M & K! Som jag ju hoppas att jag kommer att behålla även när min obsession inte är lika stark längre. Även om jag tror att jag alltid kommer att vara en Cumberbuddy/-babe/-bitch på någon nivå. Jag har äntligen hittat min anledning till Facebook! Min tanke från början var ju bara att jag skulle lära mig mer engelska genom alla nya ord jag hittade genom div internet-artiklar om Benedict och Sherlock. Jag kunde inte ana att det skulle gå såhär långt. Nu skriver jag ju på engelska varje dag, ibland går det tom så långt att jag tänker på engelska. Å ibland kan det bli lite väl intensivt, och jag måste upp till ytan för att andas. Men ååh, jag älskar det! 😀 Det inbjuder till så mycket skratt, diskussioner, byte av information om allt, och mer lärande om det Engelska språket. Detta ger mig mer och Benedict inspirerar mig mer än ni kan ana.

En begäran: om du är FB-vän med mig vill jag att du tar bort din prenumeration av mina kommentarer och gilla-markeringar, då jag starkt ogillar att du kan se i princip allt jag gör. Och att du kan se mina vänner som du inte känner. Spelar ingen roll om du bara är bekant, nära vän eller familjemedlem. Ta bort det. Om du inte vet hur man gör, kan jag gärna berätta det.

Tvära kast i livet. Tvära kast i blogg-inlägget.

Nu ska jag fortsätta titta på ”Sagan om Konungens återkomst”.

The Hobbit: An Unexpected Journey Trailer 2012:

Med Martin Freeman som den unge Bilbo Baggins! Denna, och nästa film, ser jag väldigt mycket fram emot att få se. Jag är jätteglad för Martin Freeman skull, för han passar nå så jäkla bra i denna roll! Den är som gjord för honom helt enkelt. 🙂

Annonser
Det här inlägget postades i Hälsa, my UK Sweetheart, THE dream, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s