Halvsinnad..

Att gå promenad med en halvt fungerande fot, måste vara ungefär som gå ut och gå med en väldigt väl uppfostrad hund! Den är där, och man vet att den klarar sig själv men man måste ändå ge akt på den. Man kan inte ge annat alltför mycket uppmärksamhet, för då kan det hända något; som att jag trampar snett, med foten alltså – inte med hunden. Jag upptäckte det idag när jag var på väg hem från stationen. De hus som ligger på vägen gillar jag att titta på, men det gick inte så bra idag.. Gatan är knagglig, åsså upptäckte jag en isfläck – ve och fasa! Det blir som att avsätta en litenliten mikrobit av hjärnan till att aktivt hålla ständig koll på foten. Jag undrade i mitt stilla sinne hur mycket uppmärksamhet min fot skulle få om det var andra tider. Vi säger att jag av någon anledning var tvungen att springa för mitt liv. Det sägs att adrenalinet kickar igång så pass i sådana situationer att man bara tänker på att klara livhanken och att allt annat får ge vika. Å andra sidan så har det här med min fot fått mig att byta lite fokus, från tanke på AF och irritationen där till omvårdnad och en väldig fascination för min fot!

Apropå promenaden från stationen; I vanliga fall ligger det inte några sådana intressanta hus på väg hem. Men nu när tågets destination är 2 stationer tidigare än vanligt, så kan jag välja på att gå hem därifrån alt ta bussen. Jag som hade som mål för näsan att stanna till på Sydpoolen, som ligger på vägen däremellan, tog alltså de halvt fungerande apostlahästarna och gick. Den vägen tar ca 20-30 minuter att gå, och på den vägen kände jag att dagens träning fick bli inställd. Så mycket som jag gått idag, har jag inte gått på ca 2½-3 veckor . Å tanken på att sätta mig på en cykel inne på gymmet…, det fick mig att tänka på taxi på vägen hem alt släpa foten efter mig. Inte det att inte jag klarade det, utan det var själva foten som var helt slut när det återstod 10 min promenad. Väldigt synd, jag saknar att röra på mig. Men.., man får väl vara klok som en bok ett tag til då.

Såhär *sjuk* såg foten ut när jag kom hem;

 Ådrorna syns ju alltid på min fot (därmed inte lätt att få tag i dem vet jag..), men det är  aldrig någonsin annars som de ”ställer sig upp” på foten. Den till höger gör det.., och den till vänster är väldigt välpumpad den med. Å tårna är blåare än någonsin! Hehe.., absolut inget som gör ont.

De här ”fot-inläggen” (hahahahaha! Sorry, dålig humor 🙂 ) måste ju vara underbara för fotfetishister – grattis till er! Fast mindre underbara för er som har fotfobi,  hm, ni får väl titta mellan fingrarna o bläddra till de inlägg utan fötter.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s