att öppna sig..

och prata om sina brister och jobbiga plågoandar för någon som man inte riktigt känner. Det är fan jobbigt! För vem vet vad som rör sig i huvudet på den andre; ”nej i helvete heller, henne vill inte jag ha o göra med. Hon verkar ju hur osäker och konstig som helst!”

Jag vet att man ska tänka att det är den andre människans förlust om den dissar mig pga mina brister. Att det inte betyder något, utan att det säger mer om den personen än om  mig. Men i alla fall… Fast han avslutade med att säga att det vore trevligt att luncha ihop en dag snart. Jaa, han. Men jag bara väntar på ett sms där han säger att han ändrat sig.

När det gäller det mesta så är jag realist. När det gäller mig själv är jag pessimist.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s