I’m a sucker..

för gitarrister! Det är väl gitarrister som Guns n’ roses’ Slash och Bon Jovis’ Richie Samboras ”fel” från början. Sen blev jag ”på-nytt-kär” i Europe, eftersom jag från början var helt såld på trummor och Ian Haugland. Men helt plötsligt hörde jag John Norum/Kee Marcello i stället. En av mina bröder lyssnade på hårdrock (de ovan nämda och många fler) och musiken stod alltid på oavsett han var hemma eller inte, och musiken strömmade in i mitt rum. Jag har honom att tacka för mycket, väldigt mycket! En dag bad jag honom spela in ett band med någon grupp som han tyckte jag skulle lyssna på. Jag fick ‘Iron Maiden’ med albumet ”Powerslave” från 1984. Det var kärlek vid första lyssningen, och jag var en liten tös kring 10 år! Kärlek!

En sommar kanske 2-3 år senare skulle familjens villa målas, och jag lyssnade naturligtvis på Powerslave i min freestyle. Vid ett obevakat ögonblick när jag skulle vända på bandet, så tappade jag det – rätt ner i målarburken! Hahaha! Det var ju lixom inte så mycket med det då..och jag lovar er, jag skrattade inte. Men det hela yttrade sig riktigt bra, för i slutet på bandet spelades låten ”Rime of the Ancient Mariner”. Låten är väldigt lång och mitt i det stegrande partiet tog bandet slut, så under dessa år hade jag aldrig hört varken fortsättning eller slut. Så när jag skulle spela in ett nytt band så lyssnade jag först på hela skivan – och. vilken. upplevelse! Såld och nykär igen då. 😀

Å det är på den vägen jag har hållt mig. Tyngre band kan också tilltala mig, men deras musik måste ha melodiösa inslag; Dark TranquillityArch Enemy och In Mourning t.ex. Jag kan inte förklara den där känslan som ett bra gitarrinslag ger mig, det bara gör att jag känner mig så fruktansvärt levande! Viktigt att nämna; ett band kan inte bara bestå av ett grymt duktig gitarrist, hela bandet måste leverera och beröra. Så inga gitarrister med kvartslånga gitarrsolon för mig tack. Sånt är bara plågsamt dåligt!

Nu har jag bara nämnt stora och större band, men det finns ett Stockholmsband med en så grymt jävla bra gitarrist! Första gången jag hörde dem var när jag var med och drev en hårdrocksklubb, det kan ha varit hösten 2006. Jag blev så begistrad i gitarristen att jag sa till honom ”om du inte haft tjej så skulle jag ha hoppat upp på scenen och gett dig en smällkyss för att du är så grymt jääääääävla braaaa!!!!” Hahahaha! Jag kunde inte säga det på något annat sätt. Han blev pionröd i ansiktet och tackade så mycket. Fniss.. 😀 Bandet heter Silent Call och tillhör du den mer melodiösa progressiva skaran, så ska du alldeles defintivt gå och se dem när tillfälle ges!

Jag har tänkt som så, att om ingen vettig kille dyker upp i min väg innan jag fyller 40 (det är bara en cirkaangivelse), så får jag ta o ge mig ut på jakt efter manliga gitarrister. Radda upp dem på rad, så får de lira lite för mig. Den som spelar bäst och berör mig mest – han får det bli! 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till I’m a sucker..

  1. Ping: Utgång mitt i veckan! | I huvudet på Mia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s